Borgåbon Lauri Fagerlund, 38, blev känd för många via dokumentärprogrammet Elossa 24h. Tv-serien skildrar ett dygn inom den finländska hälsovården på olika håll i landet. I serien fick tittarna följa med Fagerlunds aneurysmoperation. Det har gått ett år sedan operationen och han mår bra.
Allt började egentligen med att Lauri Fagerlund hade haft huvudvärk i en månads tid. Han sökte sig till arbetshälsovården. Där ansåg man att det var nödvändigt att ta röntgenbilder och undersöka saken närmare. Man uppskattade ändå att den mest sannolika orsaken till huvudvärken var spänningar i nacke, axlar och käkmuskler.
– Röntgenbilderna visade aneurysm, men man konstaterade att huvudvärken inte har något med saken att göra, berättar Fagerlund.
Dålig tur eller en följd av rökning
Aneurysm, alltså artärbrock, innebär en påsaktig utvidgning där hjärnans blodkärl förgrenas. För sina vänner har Fagerlund beskrivit det som en vattenballong. Aneurysm är väldigt sällan medfött. Fagerlund gissar själv att tjugo år av rökning kan ha påverkat saken för hans del. Rökning ökar risken för aneurysm och försvagar också chanserna att bli återställd.
– Jag hade redan slutat då och varit ett par utan att röka.
– Arbetshälsovårdens neurolog öppnade inte upp aneurysmen så mycket för mig. Han sa bara att vi gör en brådskande remiss till HUS där de säkert vill ta nya röntgenbilder.
Partner med utbildning inom hälsovård var oroligare
Av naturliga skäl var Fagerlunds partner en de första som han pratade med. Hon har arbetat som sjukskötare på HUS neurokirurgiska intensivvårdsavdelning och visste vad det handlar om. Hon visste också vad aneurysm i bästa eller värsta fal kan innebära. Alltså: om det uppstår problem kan de vara allvarliga.
– HUS kirurgiska mottagning var efter några veckor och där gick vi igenom saken mycket grundligt. Vad lönar sig att göra och vad inte? Kan man påverka saken själv, om ja, så hur? Rekommenderas en operation – och om den rekommenderas: ska operationen genomföras direkt via snitt i skallen eller via ljumskens blodkärl? Vi pratade rätt länge om olika alternativ. För mig blev det självklart att det lönar sig att operera och ta hand om saken.
Fagerlund kommer ihåg att hjärnkirurgen sa att ”om det finns ett rutiningrepp inom hjärnkirurgi så är det detta”. Det fanns så klart också risker.
Icke brådskande men tung väntan
Fagerlunds operation klassades som icke-brådskande. Operationskön var sex månader, men han behövde inte vänta riktigt så länge. Det var Fagerlunds partner som var mer orolig, eftersom hon i sitt arbete bevittnat aneurysmfall som inte hade slutat så bra.
– Vi visste att aneurysm i värsta fall är dödligt. I min världsbild var det värsta alternativet att jag skulle vara tvungen att inse att jag blivit en ”grönsak”. Risken fanns att aneurysmen brister eller att den brister under operationen.
Fagerlund måste själv fatta operationsbeslutet. En vägande faktor för att genomföra operationen var oron för att aneurysmen brister. Fastän han skulle överleva, skulle rehabiliteringen bli väldigt tung.
– Om jag väntar i 30 år till, hur tung blir inte rehabiliteringen då? Nu när jag ännu är någorlunda i skick kommer jag på ett sätt lättare undan.
Operationsdag i offentligheten
Fagerlund opererades för ett år sedan, den andra oktober. Via Elossa24h-programmet kunde också finländska tv-tittare följa med.
– På operationsdagen åkte jag jättetidigt till sjukhuset. Jag fick diapam och nästa gång vaknade jag på intensivvårdsavdelningen, sammanfattar Fagerlund sin erfarenhet.
Hans operation gjordes direkt via tinningen. Det berodde på att aneurysmen var på ett sådant ställe att den var lätt att nå och sannolikheten att lyckas var större den här vägen. Via tinningen kunde man stänga aneurysmet med en metallisk clip. Om man hade gjort ingreppet via ljumskens blodkärl hade man lagt in ett nät i artärbrocket.
Inte helt utan komplikationer
Själva operationen gick bra, men Fagerlund klarade sig inte helt utan komplikationer. Ett blodkärl i handen, via vilken mediciner, anestesimedel, antibiotika och saltlösning matades in via dropp, blev sjuk. Det sjuka och hårda området i handen spreds ytterligare. Till slut bildades en propp som gick ända från handryggen till armhålan.
– Jag ringde och frågade vad det här handlar om. Lyckligtvis togs detta på allvar, men det var också nervöst. Det fanns en risk att det skulle börja sippra blod från såren eftersom de måste använda blodförtunnande medel för att lösa upp proppen.
Den andra komplikationen handlade om att det runnit blod mellan hjärnhinnan och hjärnan. Venen hade tagit skada och orsakade en blodkoagulering ”lika stor som en handflata”. Uppenbarligen är det ett rätt vanligt problem.
– Det orsakade inte annan skada än lite övertryck. Det var en förklaring som jag kunde godta, att så är det. Nog ska hjärnan så småningom vänja sig vid sin nya skepnad. Jag hade ändå rätt jobbig huvudvärk i ett par veckor som följd.
Nytt jobb mitt i sjukledigheten
Utöver komplikationerna gick allt alldeles utmärkt enligt Fagerlund. Till en början var han sjukledig i sex veckor, men sade upp sig mitt i sjukledigheten och tog emot ett annat arbete – med det villkoret att han hålls vid liv. Han var totalt åtta veckor borta från jobbet. Efter det började det nya arbetet. Nu är han projektchef inom skadesaneringsbranschen i huvudstadsregionen.
– Jag gick på jobb, det var inte konstigare än så. Jag var så klart lite trött, men arbetet har börjat löpa. När han är ledig åker han gärna till Lappland, eftersom han trivs i naturen.
– Min partner och jag kom för några veckor sedan tillbaka från Tuntsas vildmarker. Jag åker ett par gånger om året till Lappland och däremellan vistas jag i de närliggande skogarna. Jag har flera hobbyer, ibland blir det mer av en hobby, ibland en annan, funderar han.
Fagerlund kan inte hålla fingrarna borta från diverse hantverk. Han jobbar med trä, läder och metall.
– I princip är jag intresserad av allt som man kan göra med händerna och där man kan koncentrera sig på detaljer. Då glömmer jag jobbet helt och hållet, skrattar Fagerlund.
– Jag spelar också en del datorspel.
En huvudvärk han nästan kan tacka
Nu i efterhand kan man konstatera att huvudvärken var en lyckospark. Det fick Fagerlund att söka vård och problemet uppdagades. Aneurysmen opererades, men huvudvärken, som beror på problem med nacke och axlar, kvarstår.
– Det är under arbete, men det är långsamma förändringar. När man i ett helt liv har haft dålig hållning tar det tid att korrigera.
– Jag mår helt bra nu. Allt är ungefär som förr. Det var också en upplevelse. Nu grämer jag mig också mycket mindre för att betala skatt. Min tillit för den finländska hälsovården har ökat märkbart. Fastän det uppstod komplikationer fick jag ändå de bästa komplikationer man kunde få. Jag kunde ha fått en miljon andra komplikationer.
Också Fagerlunds partner är lättad att allt gick rätt bra.
– Hon är helt nöjd över att jag kom hem fastän jag är ful och beter mig dåligt. Eller så är hon kanske väldigt bra på att ljuga, skämtar Fagerlund.
En av Fagerlunds styrkor är ett bra, eller kanske till och med lysande, sinne för humor. Han konstaterar att vissa gillar det, andra inte.
– Själv tycker jag att det är humor i a-klass. Ett bra sinne för humor hjälper. Det är faktiskt ovärderligt, jag skulle i alla fall inte kunna leva så att jag bara ojar och vojar mig. Om något sådant här händer, så händer det. Det år så klart skrämmande och orsakar ångest. Men det är i alla fall lättare för mig att hantera allt om jag får skämta om det med mina vänner. Lauri Fagerlund njuter av att arbeta med händerna. Han har också byggt kanoten själv.
Aivoterveys 4/2020
- Text: Sini Silvàn
- Foto: Jari Härkönen
